08 717 23 17
info@enjoytravel.se

Att resa till Kuba

november 21, 2016 Postat i: Kuba / Uncategorized

Havanna eller la Habana som kubanerna själva säger är en nedsliten stad, en sovande beauty queen som behöver fixas upp lite och återbördas till sin forna glans. Den gamla staden är ett UNESCO världsarv och renoveras kvarter för kvarter. Strandpromenaden är 8 kilometer lång. Bilarna från 50-talet vårdas ömt och det är svårt att förstå hur de håller än utan kubanernas möjlighet att importera reservdelar. De kostar dessutom närmare 500.000 kr och en skruttig 30-årig lada går på 150.000 kr – helt ofattbara summor i ett land där medelinkomsten är 250 kr/mån. Människorna är glada och välklädda men fattiga och de låga månadslönerna räcker inte till.

img_3928img_3943 img_3951 img_3953img_3958img_3998 img_4001

Internet är svårtillgängligt pga den långa blockaden sedan 1961. Men det går att köpa skrapkort för wifi som kostar  ca 45 kr per timme. Sedan gäller det att hitta en wifizon. Men det är bara att titta var folk hänger med sina telefoner. 

2016-11-10-13-22-37img_3939-1

Man ser förvånansvärt lite revolutionära plakat i städerna och nästan inga alls bilder på Castro. Däremot är Che Gevara mer frekvent. Ute på landet ser man några revolutionära budskap men inte alls i den omfattning jag hade trott.

img_3983

Det finns 2 valutor, moneda national som är den lokala valutan och CUC för turister. Den senare kostar 24 ggr en peso national. Men det sker en övergång mot CUC och mycket måste köpas för den valutan tex bensin som kostar lika mycket som hemma. Det är tomt på vägarna på landsbygden och det beror säkerligen på att kubanerna inte har råd med bil. Däremot ser man både hästskjutsar, fotgängare, cyklister och försäljare på motorvägen som går tvärs genom hela landet.

Vill man resa runt i landet är det antingen busslinjen Viazul för turister med rätt begränsad täckning och tider, taxi eller delad taxi sk. taxi collectivo. I städerna är kollektivtrafiken dåligt utbyggd och även där åker man taxi collectivo. I Havanna är det bara att flagga ner en bil på vissa gator och klämma in sig. Det kostar ca 10 kr mot 100 kr om man är turist och tar en egen taxi. Vi lyckades efter några dagar och med lite mer solbränna (har varit här ett tag tänker kubanerna:)) få ner priset till 40 kr. Vi åkte även hästskjuts, cykeltaxi, amerikanare och i skruttiga ryska lador.

img_3056img_3997img_3114

Vi bodde även i en 3-rumslägenhet i en annan stadsdel med gott om kolonialhus. Här ligger de flesta ambassader. Lägenheten var målad i de starkaste färgerna man kan tänka sig och med flera färger i varje rum. Det fanns 3 lägenheter till på samma våningsplan och alla hade sina dörrar öppna på kvällarna vilket var intressant. Trapphuset var kanske inte i bästa skicket:)

img_4241 img_4244 img_4245 I Havanna var vi på revolutionsmuseet (ingen större upplevelse) och på Operan som var helt fantastisk. Hit kommer världens alla stora sångare och Jenny Lind fanns på ett plakat.

img_4221 img_4225 img_4227img_3096 img_3098 img_3100 img_3102

Hotellen i Havanna och Varadero är dyra. I Havannas gamla kvarter ligger priset på 2000 – 4000 kr natten. Vi betalade 2000 kr och det var definitivt ett överpris för det hotellet men det låg centralt. 

I Varadero, ca 2 timmar från Havanna finns ca 50 hotell och hit kommer många charterturister där de dominerande grupperna är kanadensare och ryssar.

Stranden i Varadero anses vara Kubas bästa; 2 mil lång. Men hotellen som är byggda på höjden behöver fräschas upp. Och det finns en del att önska på charm- och underhållsnivån. Många solstolar och parasoller var trasiga. Vår balkongdörr gick inte att öppna och ingen kom för att fixa det. Inckeckningsköerna var enorma pga för lite personal. Bufféerna till lunch och middag var i stort sett samma varje dag med någon liten variation.Det saknas känsla och det märks. Och att gå runt med all inclusive plastband om handleden och spela pool bingo är kanske inte varför man reser till Kuba. Att bara uppleva Varadero är att missa det genuina Kuba.

img_3037img_3027img_3023-1

När man kommer ut på landsbygden bor man hemma hos folk i sk casa particulares. Det är ett charmigt och fint sätt att komma nära en familj. De har numera möjlighet att hyra ut rum till turister men det kräver en viss standard och familjerna får betala en månatlig avgift och 10 % i skatt för detta.  Vi bodde i Trinidad hos en familj med 2 barn och gammelfarmor.  De flesta casas i Trinidad har en innergård med en liten trädgård och att många håller höns hördes tidigt på mornarna när tupparna gal.  Vi betalade 300 kr natten och köpte till frukost. Vårt rum hade eget badrum ovh AC. Mannen var så glad för det privata företagandet och den kurs på 20 dagar han fått gå för att lära sig företagande. Det gör skillnad för en familj att kunna hyra ut eftersom en natts intäkter motsvarar en månadslön. Man får också bedriva restaurang med max 40 gäster, även det en välkommen intäkt. Varje gäst måste rapporteras till immigrationsmyndigheten inom ett dygn efter ankomst. Det sker fortfarande kontroll av medborgarna och varje kvarter har en kontrollant som håller koll på invånarna.

img_3060img_4067img_4118

Mannen i familjen vann green card till USA i ett lotteri 1998 men det tog till 2006 innan de kubanska myndigheterna godkände dokumenten och då fick kvinnan i familjen som är pharmacept och jobbade på sjukhus inte utresetillstånd på 5 år. Mannen är civilingenjör och tjänade ca 400 kr per månad vilket är nästan dubbelt så mycket som medellönen men det räcker ändå inte. Han har inte råd med bil men är glad för sin cykel. På Kuba klarar man sig inte på sin lön – man måste ha en sidoinkomster som att baka, göra hantverk etc. 

Alla familjer har ransoneringskort och får köpa ris, socker, kaffe, salt och olja till rabatterat pris. Ett kilo ris kostar då 10 kr istf det normala priset på 30 kr.Vi upplevde att det saknades frukt och grönsaker. Det sker i stort sett ingen import även om vi såg en fraktbåt som levererar kyckling från USA via omvägen Mexico pga blockaden.

2016-11-12-08-32-40

Många kubaner får pengar skickade från exilkubaner, så även denna familj. 20% av kubanska befolkningen utvandrade när det var möjligt vilket märks i Miami med omgivningar. En taxichaufför vi åkte med får 3000 kr i månaden av sin syster som är läkare och bor i USA. Även pappan får lika mycket. En förmögenhet på Kuba. 

Numera får man köpa en tomt på 160 kvm för motsvarigheten 200 kr.  Men det kräver att man är i behov av bostad och har sparat ihop den summan. Bostadsytan är inte stor.

Kuba är något förvånande ett drickssamhälle och många förväntar sig dricks i CUC som ett tillskott till sin magra lön. På hotellen fick vi små brev eller t.o.m kuvert som på bilden från städerskorna sista dagen men en klar underton om önskemål om dricks. 

img_3994

Trinidad är en charmig stad på sydkusten och här var det konstigt nog betydligt varmare än 20 mil norrut. Enormt mycket turister men kul att uppleva. Det spelas ”Guantanamera” lite här och där när turister går förbi men det fanns också riktigt bra spelningarna dit kubanerna gick som var häftiga att uppleva. Det var på en sådan vi blev uppraggade av en danslärare och fick en privatlektion i salsa. Trinidad måste upplevas:).

img_4025img_4034img_4064 img_4038 img_4040 img_4046 img_4049 img_4051 img_4055

Vi besökte även Kayos Santa Maria, en ön ca 4 timmar öster om Havanna. Vi åkte 4 mil på en väg rakt ut i havet ungefär som till Key West. Stranden var lika fin som i Varadero och resorten betydligt charmigare.

img_3065img_3063img_3062img_4124

Maten dåMan äter mycket ris, kyckling, gris och fisk. Inga krusiduller, inga kryddor inte ens salt. God öl och mycket pina coladas och mohitos slinker ner. En drink kostar ca 20-30 kr, en öl kostar ca 20kr. 

Den största behållning av Kuba?

Människorna! Befolkningen är fantastisk, vänliga, glada och hjälpsamma. Och väldigt öppna om sina liv. Det är roligt att turista på Kuba. Man hittar alltid några att hänga med och även andra turister är roliga att byta erfarenheter med. Vi träffade tex 3 pensionerade lärare från USA som inte ville åka hem efter valet. Och ett kanadensisk par som verkligen bor in the middle of no where och jagar grizzly bears. Och inte att förglömma den tyska tanten, 70+ som flyttade till Kuba på äldre dagar som en gåva till sig själv. Henne träffade vi på bussen mellan Santa Klara och Trinidad. Hon åkte dit för att dansa hela natten.

Många kubaner lever på gatan, spelar domino, röker cigarr eller tittar på folk.

Musiken och dansen är också oförglömligt. Det dansas och sjungs överallt. Vi var på en turistanpassad föreställning som var bra och vi var på en härlig spelning med bara kubaner i publiken på  musikklubben Casa de Musica i Havanna. Där blev min kamera stulen men kvällen i övrigt var fantastisk.

Rekommendationer:

Res runt i egen regi. Den stora behållningen är möten med kubaner som man missar om man åker runt i stora grupper och har allt ordnat i förväg. Vi gick in på ett hotell i Havanna där det fanns en lokal resebyrå; Cubatours. De ordnade boenden åt oss. Man får inga kvitton och systemet är så manuellt att man inte förstår att det fungerar. Vi skrevs upp på manuell lista men bussar och chaufförer dök upp som de skulle utom en gång. Ha inte för stora förhoppningar om gourmetmat och ta med kontanter i Euro som ni växlar på hotellen, även det utan kvitton. Bankomaterna funkar inte alltid och är svåra att hitta. Ta med lite packning och inga värdesaker. Lite spanska kunskaper underlättar eftersom kubanerna inte talar engelska. Men vi träffade ett svenskt pensionärspar som varken kunde engelska eller spanska och som inte rest mycket alls och de klarade sig bra ändå:).

Det är dyrare än man tror vad gäller hotell och transporter. Mat på restauranger i turistorter är inte heller billigt. Turister betalar ju 24 ggr den lokala valutan. Att få på Operan kostar 300 kr för turister och 10 för lokalbefolkningen.

Orden corazon och amore hör man mycket på Kuba. Och leende människor träffar man överallt. Det var stort att få uppleva Kuba.

Mariann Klint, nov 2016