Reseberättelse från Filippinerna – en av Asiens bäst bevarade hemligheter

Jag blev inbjuden till Filippinerna av Philippines Department of Tourism. Vi var 5 representanter för skandinaviska resebyråer som skulle delta i en resemässa i Manila med deltagare från hela världen. Jag hade kastat mina blickar på detta spännande ö-rike med över 7000 öar länge men inte kommit iväg förrän denna inbjudan damp ner i mailboxen.

I 2 dagar speed dejtade vi ett antal hotell i alla klasser från många olika öar och de flesta lokala resebyråer i landet. En kväll var det fest och vi förstod först efter en stund att temat var julen. Det kändes lite märkligt att befinna sig i tropikerna på en stor julfest i september. Men kul och väldigt påkostat. Och det var nog också ett tecken på hur djupt religiöst (kristet) landet är.

Manila är en enorm stad med över 12 miljoner invånare i ett land med totalt 94 miljoner invånare. Utsikt från mitt hotellrum visar på att det finns gröna andrum även om staden liksom många andra städer i samma storlek känns gyttrig, trång och trafiken besvärlig.

Landet är ett ö-rike med ofattbara 7.107 öar varav endast 900 är bebodda. Vi skulle senare besöka 3 av de större och mest turistiga; Palawan, Bohol och Cebu. Alla dessa är omringade av sina egna ö-satelliter.

Landet har haft både spanskt, japanskt och slutligen amerikanskt inflytande innan de blev självständigt i slutet av andra världskriget  och det märks fortfarande.

Filippinerna är ett fattigt land och en viktig intäktskälla är de pengar som de 11 miljoner utlandsarbetande filippinarna skickar hem. Världens sjöfart skulle nog inte klara sig utan de många filippinska sjömännen på många skepp.

Många här hemma pratar om oroligheter i landet men det är bara på Mindanau och i Zulu arkipelagen längst ner i södern som UD avråder från resor. I övrigt känns det säkert. Alla hotell scannar inpassering med flygplatsdetektorer och många har även hundar.  Man känner sig väldigt välkommen överallt och möts med kalla handdukar, välkomstdrink och vackra halsband. Ibland stod det tom orkestrar utanför hotellen som spelade för anländande gäster.

Vi flög med propellerplan, små och stora jetplan och åkte även med  en snabbgående passagerarfärja mellan Bohol och Cebu. Det är stora avstånd så flyg är ofta nödvändigt och det finns flera lokala flygbolag som trafikerar öarna.

Vi reste till öarna på kartan ovan – inrikesflyget liksom båttrafiken är väl utbyggd även om man ofta behöver ta vägen förbi Manila när man ska byta ö. Lokalt åker man runt med sk tricycles; en moped med utbyggt sidoflak för passagerare. Och inte att förglömma de pyntade lokala bussarna.

Det häftigaste med landet är nog livet på öarna och på vattnet. Man kan hyra en katamaran och kryssa runt och stanna där man har lust. Vattnet är helt fantastiskt blått/grönt och snorklingen/dykningen enastående. Vi snorklade vid sk  ”coral gardens” och en del säger att de är i nivå med Maldivernas undervattensliv vilket är ett mycket högt betyg. Temperaturen på vattnet var ca 28 grader; helt fantastiskt ljummet.

Öarna skiljer sig åt en hel del så därför bör man besöka flera. Den mest kända är Boracay. Med sina pudervita sandstränder har många ansett Boracay ha vara världens vackraste strand.

Vi hamnade på Palawans beach 91, en liten strand som bara kan nås från vattnet. Båtpersonalen trollade fram en härlig lunch kokt över en enda koleldad platta.

Det finns mycket enkla boenden på öarna där man får ta med sig sin egen mat och det finns 5-stjärniga hotell med mycket hög standard. På många mindre öar finns det bara ett hotell per ö som på Maldiverna. Här är ett hotell som vi besökte på Cebu.

Bohol är känd för de sk. chocolate hills som är ett udda geologiskt fenomen med över 1000 nästan likadana toppiga runda kullar av kalksten. Den magra växtligheten gör kullarna chokladfärgade under torrperioden och därav namnet. En annan känd turistattraktion är de sk spökdjuren eller tarsier som är endemiska och bara finns just här. De är små och sover mesta tiden och har förmågan att begå självmord genom att banka toppen av huvudet som har en öppning, liknande fontanell på nyfödda, mot en trädstam. De kan därför inte fångas in och flyttas till djurparker. Ögonen är lika stora som deras hjärna och man får en känsla av att rymdvarelsen ET har fått sitt utseende från detta märkliga djur.

Filippinarna är stolta över sin mat och kallar den cross-over, dvs med influenser från många kulturer. Vi åt helt fantastiska bufféer på flera lyxhotell och även ute på öarna. Kosten är risbaserad med kött, fisk och grönsaker utan alltför mycket såser och tillbehör. Maten på bilden nedan är från hotell Sofitel i Manila. En av de bästa bufféer jag någonsin ätit.

Här är gänget med italienare och spanjorer som vi reste runt med. På bilden åt vi middag på stranden på ön Cebu och fick även ett fantastiskt uppträdande med elddans.

Filippinerna känns som Thailand på 80-talet före blinkande discolampor. Väl värt att besöka med bra connections från Sverige. Vi flög Thai direkt till Bangkok och sedan tar det ca 3 timmar till Manila. Det går också att flyga direkt till Cebu. Människorna är otroligt vänliga och de allra flesta talar förutom det officiella språket filipino även engelska så det är lätt att få kontakt.

Tack vackra Filippinerna för en fantastisk resa. Ett land värt att besöka med mycket att utforska både till lands och till sjöss.