Sri Lanka är beläget sydost om Indien. Landet har ca tjugo miljoner invånare och huvuddelen är buddhister. Ytan är ungefär lika stor som Irland. Efter att befunnit sig i inbördeskrig i närmare 35 år har landet äntligen fått tillbaka sina besökare. Ön drabbades också mycket hårt av tsunamin.
Här finns mycket att erbjuda; underbara stränder, nationalparker, teplantager, tempel och koloniala byggnader.
Jag åkte dit för att utforska olika ayurvediska resort, hotell och sevärdheter.
Vägarna är dåliga men det har nu byggts en fin motorväg söderut från Colombo som dock enda används sparsamt av lokalbefolkningen eftersom det kostar ca 30 kronor att åka på den; en stor summa för lankeserna.
Det är lätt att tycka om landet. Människorna är fredliga och ytterst vänliga och glada för turisternas återkomst. Maten fantastisk!
Det är mycket kineser på plats som bygger upp infrastrukturen liksom gruvnäringen.
Vi besökte flera stränder; Unawatuna, Mirissa och Hikkaduwa, Hikkaduwa drog tidigare till sig hippies och har ett något skamfilat rykte. Vi tyckte dock att orten är trevlig och stranden helt fantastisk. Den lilla orten Unawatuna är också en fin turistort. Många små hotell, restauranger och butiker ser man överallt. De stora hotellen har inte riktigt kommit till ön än men många hotellkedjor planerar byggen här.
Den lilla orten Mirissa på sydkusten ordnar valsafari några timmar ut från land. På sydkusten blir vattnet blåare/turkosare och här finns korallrev nära land så det kan vara lite svårt att ta sig ner i vattnet utan badskor. De berömda styltfiskarna finns också på sydkusten och sitter uppflugna på en påle i vattnet och kastar sporadiskt ut sina beten. De verkar mer intresserade av att tigga pengar av fotograferande turister än att landa dagens middag.
Den gamla kolonialstaden Galle är intressant att besöka och särskilt den gamla stadsdelen som kallas fortet. Vi åt middag på Ammangalle, det gamla guvernörspalatset där man känner sig förflyttad 100 år bakåt i tiden. Här hade de servettringar i äkta silver som kyparen tog med sig när han skjutit in våra stolar.
En höjdpunkt var pilgrimsvandringen till Sri Lankas heliga berg Sri Pada, 2200 meter högt. Buddhisterna vallfärdar hit och går 5831 trappsteg upp till toppen där det finns ett fotsteg som anses vara Buddhas. De kristna anser fotstegen vara Adams eftersom de tror att Adam och Eva hamnade här när de blev förvisade ur Lustgården. Därför kallas berget även Adam´s Peak.
Vi började gå kl 1 på natten och hade som mål att nå toppen för soluppgången. Men det hann vi inte eftersom det var lång kö på vägen upp. Gamlingar i raggsockar, barn som skulle bli välsignade och stora gäng unga grabbar med fotbollströjor – alla var de på väg upp till toppen. Många sjöng och andra runtom klämde i. Vi går till Buddha handlade sångerna om men vi tyckte mer det lät som hejaramsor för AIK:)
Priserna på ön är låga. En middag kostar runt 100 kr och det lokala ölet är gott. Det finns inte mycket att köpa. Man utvinner halvädelstenar och priserna är låga men designen på smyckena är inte så spännande. Tar man med sig bilder av smycken att kopiera kan man fynda. Vi köpte också kopior av fladdermusfåtöljer för några hundralappar.
Andra sevärdheter är Yala nationalpark med leoparder och elefanter, Kandy uppe i bergen omgiven av teplantager, den 180 meter höga klippan Sigirya och världsarven norr om Colombo. Minneriya elefantpark är också intressant. Och inte att förglömma den smalspåriga järnvägen uppe i bergen från Kandy till Nuwara Eliya eller Ella. En av världens vackraste tågresor sägs det.
Det kräver lite planering. Och man ska inte tro att man lätt hittar taxi. Lokalbefolkningen åker rickshaw och det är kul för kortare sträckor men inte för längre utflykter.
Tidskillnaden är 4.5 timmar. Ett riktigt spännande land som med fördel kan kombineras med Maldiverna om man har gott om tid.
Mariann Klint