Vi flög till Island för att resa runt hela ön. Jag hade varit där tidigare men bara sett det som kallas golden circle nära Reykjavik och så Blue Lagoon förstår. Nu tänkte vi köra runt hela ön. Det är 140 mil att köra ringlinjen och vi körde över 200 mil totalt på 8 dagar. Det är många timmar i bilen men det är så man gör på Island. Åker lite, stannar, tittar på något, åker lite till etc.
Vi hyrde en bil på flygplatsen. Det är ganska dyrt så det gäller att leta runt för att få en bra deal. Vår bil var liten; en Volkswagen Polo men det visade sig att de flesta vi träffade hade små bilar. Åker man ringleden funkar det alldeles utmärkt.
Flygen landar på Keflavik några mil utanför Reykjavik. Flygplatsen är byggd av amerikanska militären som hade tusentals stationerade på sin stora militärbas fram till 2006. Basen är nu nerlagd med stort intäktsbortfall för landet men man ser tydliga spår av den i omgivningarna runt flygplatsen. Island saknar egna militära styrkor och har numera ett avtal med NATO för försvar av landets gränser.
Island är ungefär 1/4 av Sverige eller dubbla Danmarks yta men har endast 340.000 invånare varav 2/3 bor i Reykjavik med omgivningar. Resten bor ute i landet med Akureyri i norr som den näst största staden på Island med 20.000 invånare. Den östra halvan av landet har bara 14.000 invånare och det märker man när man reser runt där. Av marken är bara 1 % odlat, 20 % betesmark, 11 % täcks av lava och 12 % av glaciärer.
Reykjavik känns som en pytteliten ort i sin stadskärna. Det är det stora fina Operahuset Harpa som syns från hela stan och vars glas gnistrar i många färger samt Pilgrimskirka som är huvudattraktionerna. Maten håller hög klass och det finns ett antal riktigt bra restauranger med cross-over cuisine. Prislapp ungefär som i Stockholm. Bra restaurangtips lämnar Islandsbloggen>
Skattetrycket är högt och börjar på 37 % för att klara den sociala välfärden, vägar och infrastruktur med en så liten skattebas. Det är dyrt att bo i Reykjavik och de unga har svårt att hitta hyreslägenheter. Vi träffade många studenter som vittnade om detta. De flesta som har hyreslägenheter hyr hellre ut dessa som bed & breakfast till turister för dyra pengar.
Vägnätet
Vägarna är mycket bra. Det är svårt att förstå hur de kan hålla den standarden med ett kärvt vinterklimat. De känns nyasfalterade till stora delar och underarbetet är fantastiskt; vägarna har inga sprickor eller lagningar. Men det gör också att vägen ofta är 1-2 meter över lavan och mossan bredvid med branta vallar. Det går inte att köra av och stanna för det finns ingen vägren. Gupp, svängar, broar etc är mycket väl utmärkta och gula reflexskyltar sitter med max 50 meters mellanrum. Avtagsvägarna skyltas dock endast ca 3 meter innan man ska svänga så det gäller att följa med på kartan. Sevärdheterna är också väldigt dåligt skyltade så man bör ha läst på så man vet vad de heter. Det är otroligt dåligt med rastplatser och toaletter och det är svårt att stanna och fotografera. Att cykla på ön är en dålig idé eftersom man måste hålla sig till 90-vägar som dessutom är rätt kuperade. Däremot såg vi många motorcyklister och det passar vägnätet bättre. Att köra med husbil gör många men det saknas bra campingplatser. Nedan syns en av de som finns där man parkerar på en äng med ett utedass som enda fascilitet.
Man blir förvånad över alla broar och tunnlar. Utanför Reykjavik när man färdas norrut kör man genom Hvalfjördurtunneln som är 5600 meter lång under en fjord och går ner 14 meter under vattenytan. Den är avgiftsbelagd med ca 80 kr i båda riktningarna. Övriga tunnlar och broar är gratis. Vi åkte genom andra tunnlar som var ännu längre i norr och bara enfiliga. Där fick mötande trafik vänta vid mötesplatser inne i tunneln.
Turism
Turism har vuxit sig enorm efter den finansiella krisen då valutan devalverades kraftigt. Priserna blev därmed acceptabla för turister men fortfarande höga, framförallt på boende. Priset ligger ofta inte i paritet med erbjuden komfort och service. I Reykjavik kostar hotellrummen lätt 300-400 E per natt och standarden lever definitivt inte upp till den nivån. Det kommer nu ca 1 miljon turister per år till ön och de flesta under sommarmånaderna. Turistsäsongen varar bara mellan maj och september, därefter stänger många boenden. De flesta som har rum att hyra ut gör det och många lantgårdar drygar ut sina intäkter med bed & breakfast. Det går inte att komma till ön obokad. Allt är fullt under högsäsong och vi som bestämde oss 2 dagar före avresa fick jobba hårt för att få ihop boenden. Enklast är att boka via booking.com. Vi bodde på hotell, en tidigare bondgård som nu var hotell, i privata villor som gjorts om till bed & breakfast med delat badrum och i en gammal mjölkfabrik som också hade blivit hotell liksom i en omgjord skola. Vi bodde även på en campingplats. Framåt kvällen anlände alla resenärer och vi delade lite erfarenheter om vägen. Sen åt vi middag på hotellet eller i byn och frukost och sen åkte alla vidare. Det var huvudsakligen fransmän, britter, tyskar och amerikaner vi träffade. Bara 2 svenskar på hela resan kändes lite märkligt när det är så många som åker till Island men de flesta stannar bara några dagar runt Reykjavik. Om man reser under turistsäsongen får man räkna med ca 150 E per natt och rum med frukost för boende även i de mest avlägsna delarna av ön. Servicenivån är så där kanske beroende på att det ofta är studenter utan någon längre erfarenhet som serverar på restaurangerna. Vill man äta lunch längs vägen blir det ofta på bensinstationer eftersom det inte finns något annat val.
Det bubblar och pyser
Island har uppkommit i sprickan mellan två kontinentalsocklar som en följd av vulkanutbrott under de senaste 14-16 miljoner åren och ligger precis där de två socklarna möts. Vulkanerna är fortfarande aktiva och på Island är den fasta jordskorpan bara några kilometer tjock och den underliggande magmahärden värmer upp lavan ovanför och samtidigt grundvattnet. Det är därför man överallt hittar varma källor. De flesta byar har en offentlig sådan och många hotell har egna. Lukten av ruttna ägg är rätt signifikativ. På Island finns 800 heta källor som används till uppvärmning. Sedan landet befolkades känner man till 150 vulkanutbrott och ett vulkanutbrott beräknas äga rum i genomsnitt vart femte år. Man vet att den mest kända vulkanen, Hekla, haft 18 utbrott sedan år 1140, ibland med mycket förödande resultat för omgivningen. Hekla är fortfarande aktiv och hade senast ett utbrott år 1991. Ingen har väl glömt utbrottet 2010 av vulkanen Eyjaflallajökull som lamslog hela Europas flygtrafik.
Vi badade nästa varje dag i någon källa. Blå Lagunen är den mest kända strax utanför Keflaviks flygplats. Men under högsäsongen är där fullt och man kommer bara in om man köpt biljetter på Internet. Vi tyckte mycket om ett bad som liknar Blå Lagunen i närheten av den stora sjön Myvatn i norr. Och vi badade även på lokala badhus tex i Höfv på östra sidan och i Hofsö i norr.
Västra Island
Vi körde norrut runt den långa tarmen som sticker ut i väst; Snöfjellsnes där en glaciär med samma namn ligger längst ut och vid klart väder syns ända från Reykjavik. Det är en av Islands västligaste punkter och här är det knappt 30 mil till Grönland. Vi läste i tidningen att en isbjörn hade flutit med ett isflak från Grönland och landat på norra Island dagen innan vi passerade. Ett par hade ridit på stranden på kvällen och mött isbjörnen. Polis och jägare tillkallades och isbjörnen sköts. Det var för nära civilisationen. Runt Snöfjellsnes var det så gudomligt vackert att vi inte sa annat än ahhh och ohhh under resan:). Ett bra ställe att övernatta på är Stykkisholmur på östra sidan. Båtarna på västkusten är som framgår nedan mest fiskebåtar. Masten nedan är Europas högsta ”bygge”; högre än Eiffeltornet. Den svajar med en diameter på 7 meter när det blåser vilket det ju ofta gör här. Masten spelar en viktig roll i kommunikation med flygplan och fartyg i denna del av världen.
Norra Island
Vi lämnade ringleden och körde runt en halvö i norr som heter Troll. Det var här isbjörnen landsteg. Lika ofattbart vackert som vid Snöfjellsnes var det och många tunnlar på östra sidan som förbinder de små orterna med Akureiry längre söderut. Här är det ca 60 km till Polarcirkeln och vi märkte det eftersom solen sken hela natten. Här finns det både gymnasium och universitet och ett antal restauranger. Att färdas i norr österut är otroligt ensligt utan hus och grönska. Det är som ett ingenmansland i bruna färger. Vi passerade det ståtliga vattenfallet Gudafoss.
Östkusten
Östkusten med fjordarna är nog den ensligaste delen av landet. Här bor ytterst få människor. 600 – 2000 personer i byarna fick vi höra. Vi bodde en natt i Faskrudsfjordor som kändes som världens ände. Man behövde åka genom en 6 km lång tunnel i berget för att komma fram dit. Sen tog vi en dag ledigt och bodde i Reydarfjordur som ligger granne. Men det visade sig inte finnas något att göra alls utom att hänga på ett ganska tråkigt café. Vi hittade en bänk till slut men det var verkligen en tråkig ort med en stor fiskprocessindustri i närheten och ett av Islands största industriprojekt; ett aluminiumsmältverk med 2000 anställda. Företaget Alcoa äger denna industri och de har också bekostat tunneln genom berget jag nämnde tidigare för att arbetarna ska kunna ta sig till jobbet. Vi hittade också en väldigt bra restaurang där vi åt fantastisk marulk. I huset på bilden nedan bodde vi en natt tillsammans med 5 andra par och i fjordlandskapet besökte vi även den gamla och på östkusten välkända damen Petras hem med en enorm stensamling. Hon hade hela sitt liv gått upp på bergen och samlat stenar och släpat hem. Var de för stora markerade hon dem och hämtade sedan på vintern med släde. Vi bodde även en natt hos mannen på bilden; ett original; en viking som varit trålfiskare, läst 10 år på universitet i USA och nu driver bed and breakfast i sitt hem. I Höfn i sydost fiskas det hummer och det var vi naturligtvis tvungna att testa med utmärkt betyg.
Sydkusten
Sydostkusten domineras av utloppet av den enorma glaciären Vatnajökull; Europas största. Smältvattnet rinner ut i havet i stora mängder och tidigare innan ett antal broar byggdes var framkomligheten dålig och man fick åka runt halva ön för att komma till Reykjavik. Vi kom fram till det som kallas Jökulsarlon där stora isblock från Jökeln flyter ner och formar en sjö. Vilken syn!
Vi bodde på en bondgård ute på vischan dit vi hade svårt att hitta. Inga skyltar – vi hade behövt GPS. Vi åkte in på en bondgård för att fråga var vi var. Nyckeln till huset satt i på utsidan men ingen var hemma. Så gör man tydligen på Island fick vi förklarat. Endast hunden var hemma och hoppade glatt in i bilen och ville följa med.
Sista etappen tillbaka till Reykjavik passerade vi det som kallas Golden circle vilket är en nationalpark, ett stort vattenfall; Gullfors och de höga sprutande geyshrarna (Geyshir). Här var det gott om turistbussar.
Hästar och får
Det sägs att det finns 80.000 – 10.0000 islandshästar och ca 250.000 får på Island. Man möter dem överallt. Hästarna är inhägnade förstås men har stora ytor att röra sig på och är ute hela vintern. Fåren går fritt och promenerar gärna nära eller på vägar. Framåt vintern letar bönderna upp dem och samlar ihop dem för klippning, slakt eller vinterförvaring inomhus. Bondgårdarna ligger otroligt ensligt och odlar mest hö som djurfoder på vintern. Hur de kan klara sig i liten skala är svårt att förstå. De ligger ofta väldigt ensligt liksom kyrkorna.
Summa summarum
Island är helt fantastiskt vad gäller naturupplevelser. Man får lite Nya Zeelandkänsla men också lite flashar från Fårö på Gotland och Alvaret på Öland.
Turistsäsongen är maj tom september. Vädret är rätt skiftande och vi hade temperaturer kring 8-15 grader. Jag tycker att man ska boka rätt sent och kolla väderprognosen. Är det dåligt väder med lågt liggande moln och regn (som vi hade sista dagen) blir upplevelsen av den vackra naturen rätt begränsad.
Hyr hellre egen bil än åk med en stor turistbuss. Det blir dessutom billigare. Shoppa runt på hyrbilsfronten hemifrån – prisspannet är stort. Man klarar sig bra med en liten bil men får då inte köra på höglandet inne i landet.
Maten i Reykjavik är bra och det finns ett fåtal restauranger ute i landet som får bra rekommendationer. Islänningarna gillar pizza och hamburgare och det märks på utbudet.
Packa gärna en kaffetermos och köp lite proviant eftersom det kan vara långt mellan restauranger och butiker. Se också till att ha koll på var bensinstationerna finns. I Hövn är det 10 mil till närmaste stad österut och 20 mil västerut.
Boka gärna ridturer och utflykter hemifrån.
Islänningarna är mycket duktiga på engelska (de dubbar inte heller filmer) och de är väldigt vänliga och hjälpsamma. Det går dessutom att förstå språket om de talar långsamt.
Vi ser fram mot att lära mer om landet, dess historia och miljö.