Santiago de Chile

Santiago är Chiles huvudstad med ca 5 miljoner invånare. Den ligger omgiven av Anderna åt alla håll i en gryta. Oftast skyms himlen därigenom av smog och moln orsakat av inversion. Om Buenos Aires kan jämföras med Paris brukar Santiago jämföras med Manhattan. Det finns många skyskrapor och raka gator. Genom staden flyter Mapochofloden. Det finns också många mindre parker och friluftsområden tex Cerro Cristobal 860 meters höjd där körens första framträdande ägde rum på Teatro Pablo Neruda. Härifrån är utsikten häftig över staden men smogen låg tyvärr som ett lock.

Vi bodde på gångavstånd från affärer och restauranger vid parken St Lucia, alternativt kunde vi ta tunnelbanan som var enkel att hitta med. Bellavista är ett charmigt område med mycket hantverk, restauranger och barer och på gatan bakom hotellet fanns det också många restauranger som vi gillade. Vi lärde oss snart att det peruanska köket är spännande med ceviche som nationalrätt. Några av oss åkte till en av stadens bästa restauranger; La Mar med helt fantastisk mat och ypperlig service. En pisco sour hör till som drink före maten i Chile:).

För att få en bättre överblick över staden åkte vi upp i Sydamerikas högsta byggnad Constanera Center, ca 300 meter hög.

En promenad runt stadskärnan ledde oss till presidentpalatset La Mondeda där Pinochets statskupp ägde rum 11 september 1973. President Allende som befann sig i palatset tros ha begått självmord i samband med kuppen. När vi kom dit var det vaktavlösning med en stor grupp ridande soldater och en stor musikkår.
Kören framträdde även på en musikhögskola med fantastisk respons från eleverna och i den fantastiska katedralen som ligger vid Plaza des Arms och anses vara en av Sydamerikas absolut finaste med otroliga målningar, skulpturer och ornament. Vi sjöng även i mässan som föregick konserten och förstod inte mycket av vad patern sade men en kyrklig medarbetare vinkade in vår sång ganska ideligen:). En annan höjdpunkt var mottagningen på svenska  ambassadresidenset dit svenskar och chilenare med svensk anknytning var inbjuda. Residenset är byggt i modern stil i en av stadens vackraste och grönaste områden och tom en liten björkdunge har planterats i trädgården. Kvällen avslutades spontant med ”We are the world” och alla gäster tog i med full hals. En sann förbrödring.

 

 

Ledig tid gick vi på stadens museer eller åkte till ett stort hantverksområde strax utanför city. Det är lite svårt att göra sig förstådd eftersom väldigt få talar engelska. Man får tala med kroppsspråket. En utställning som verkligen berörde var den i maskulin konst på moderna museet.

Ett annat museum som berörde djupt var det för mänskliga rättigheter (Museo de la Memoria y los Derechos Humanos). Tyvärr förklaras allt enbart på spanska liksom på alla andra museer. Det minner om alla de som torterades eller dog under Pinochets styre 1973 – 1990. Sverige tog emot tusentals chilenare i exil och enligt en beräkning som Statistiska Centralbyrån gjorde 2005 fanns det då 42.000 chilenare i Sverige. Det chilenska folket har inte glömt vad Sverige gjorde för dem.

Är man i Chile kan man inte missa att besöka något av Pablo Nerudas hem. Han hade flera och det i Santiago är det han vistades i mest. Han föddes som Ricardo Basualto men tog sig sitt ”artistnamn”  efter poeterna Pablo de Rokha och Jan Neruda.  Han hade en fattig bakgrund och jobbade som diplomat innan han blev poet på heltid och oerhört älskad i Chile. Han fick Nobelpriset 1971 och det finns utställt på hedersplats i hans hus som numera är museum.

Är man i Chile kan man inte missa att besöka en vingård. Vi besökte den stora och kända vingården Tarapaka strax utanför Santiago. Omgivningarna är vackra och vinet flödade. Vi såg en spottkopp lite undanskymt men ingen hade lust att använda den:)

 

Det går att åka skidor i Anderna och flera skidorter ligger nära Santiago så vi hyrde en buss och begav oss till Valle Nevada.  Det visade sig vara 38 hårnålskurvor dit men vägen var fin. Orten ligger på 3000 meters höjd och de finns ett antal skidliftar där dock mindre än Sälens liftsystem och det var inte säsong just nu så dessa var stängda. Att promenera uppför backen kändes sannerligen i lungorna på denna höjd. Vi njöt av den friska luften och tog en öl i solen.

Resan avslutades med en gemensam middag där vi summerade våra intryck och tackade de båda fantastiska kvinnorna Anna-Karin och Ritva som hjälpt oss med konsertarrangemangen. Kören har nu varit både i Asien, Europa, Afrika och i Sydamerika. Undrar vad som väntar oss nästa gång?:)

Mariann Klint