Resan gick till världens lungor Amazonas på osannolika 5.5 miljoner km2 eller lättare att förstå; 12 gånger Sveriges yta. Regnskogen sträckor sig mellan 9 länder; Brasilien, Colombia, Peru, Venezuela, Ecuador, Bolivia, Guyana, Surinam och Franska Guyana. Det är ett av mest ”bio diverse” områdena på vår jord och bara i Ecuador finns närmare 600 fågelarter.

Befolkningen i Amazonas består idag av omkring 420 000 personer fördelat på ungefär 400 olika etniska grupper. Jag besökte Kichwa-folket och en ”community”  på 189 personer. De äger 22.000 hektar av regnskogen som de erhållit av staten 1992. Där har de byggt ett wildlife- och cultural center; Napo wildlife center. Det ligger vid en av ca 100-150 bifloder till Amazonas; Napo.

I regnskogen som numera är med på UNESCOS biosphere lista finns det olja och det har varit mycket bråk kring detta. Ecuador utvinner 526.000 barrels per dag vilket sätter dem på 31:a plats vad gäller oljeproduktion. De är med i OPEC.  2007 förhandlade regeringen i Ecuador med världssamfundet om att erhålla 36 miljarder USD (hälften av marknadsvärdet) för att behålla oljan i marken i nationalparken Yasoni men ytterst begränsat med pengar erhölls. Därför tas nu oljan upp.

Centret består av 2 mycket fina hotell och därtill en skola för alla åldrar och en läkarcentral. Alla medlemmar är sysselsatta inom verksamheten och bor i närheten antingen i traditionella boenden eller i mer moderna.

För att ta sig dit åker man först i en motoriserad flatbottnad kanot i 2 timmar och sedan fortsätter man i en ytterst smal och liten kanot sista biten 1-2 timmar beroende på hur mycket djur man ser längst vägen. I början av färden nedströms blev vi stoppade av en patrullbåt som håller utkik efter drogsmuggling. Båda omgivande länderna Peru och Colombia är stora kokainproducenter.

Redan längst vägen såg vi mängder av djur och min guide Andres kunde alla och dess läten. Han lyckades tom locka fram en stor hjord vildsvin  på ca 80 djur genom att imitera en skadad kulting.

I det grunda vattnet i den smala floden vill man definitivt inte bada. Vi säg caymaner på nära håll (sötvattenskrokodiler) och även en stor hoprullad anakonda på ca 3 meter. Inte direkt van att stirra en krokodil i ögat på nära håll eller sitta en meter från en jätteorm.

Några andra djur som är etablerade i området är jätteuttern. De är ca 2 meter långa och väger över 30 kg.

Andra djur vi såg längst vägen var 5 olika sorters apor och så klart mängder av fåglar. ”Herr Nilsson” gör sig här redo att svinga sig över till nästa palm.

Den här fågeln var relativt vanlig.

 

Mängder av papegojor hittar man i regnskogen och särskilt på 2 ställen som kallades clay-lick. Det är där leran kommit fram i dagen. Dit kommer fåglarna och slickar i sig salter och mineraler. På ett av ställena såg vi hundratals papegojor.

och på den andra platsen kunde vi iaktta denna:

 

Guiden tog mig upp i ett 40 meters högt torn högt över regnskogen där vi kunde titta på fåglarna i skymningen. En häftig och lite läskig upplevelse i ett torn som kändes lite rangligt. Det var mycket högre än vad som framgår av bilden.

På det ena centret; Napo cultural center fick jag träffa lokalbefolkningen som uppträdde, visade hur de bor och vad de äter. Många bor fortfarande släktvis i runda öppna stora hyddor med en eldstad i mitten uppåt 30-40 personer tillsammans. Andra har byggt hus som ser ut som västerländska. Jag kunde också köpa hantverk som de gjort, tex de vackra smyckena av frön och bär liksom väldigt fint gjorda djur i balsaträ. Jag erbjöds också smaka deras delikatesser; grillade feta larver men avböjde med att jag är vegetarian. Deras klädsel är inte längre traditionell som framgår av bilden nedan.

 

Färden fortsatte längst floden till Napo wildlife center där floden slutar i en sjö och som även det byggts upp i väglöst land. Allt byggmaterial hade fraktats på minimala kanoter i 4 timmar. Svårt att förstå. Och all mat fraktas på samma sätt.

Boendet är fantastiskt med glasgolv mot vattnet och utsikt åt flera håll. Jag hade tom en utejaccuzi med vatten som självklart cirkulerades och användes flera gånger.

Det är en osannolik upplevelse att komma så långt bort från civilisationen och så nära en genuin naturupplevelse. Ett minne för livet.

M. Klint

mars 2020