Vildmarksleden i norra Jämtland/södra Lappland - ett annat Sverige

Vi åkte vildmarksleden i norra Jämtland/södra Lappland under en sommarvecka i augusti. Resan gick med husbil som inte kräver så mycket planering. Man lastar bilen med mat för en vecka, kläder för alla väder, fyller på med bensin och vatten och sen beger man sig iväg. Det går även att köra bil och bo på hotell men det kräver lite mer planering vad gäller dagsetapper och aktiviteter.

Vildmarksleden har blivit populär i sommar där distansering har krävts. Långt fler än normalt har gett sig ut på den. Här finns storslagen fjällnatur. Dessutom är det Sveriges björntätaste område så utöver renar finns det även chans att få se en björn. Här vistas många samer och alla ortnamnskytar benämns både på svenska och samiska.

Vägen åks helst motsols eftersom man då har fjällen i fronten och inte i backspegeln. Området är lika stort som Västra Götaland men befolkas endast av 1 person per kvadratkilometer.

Man börjar lämpligen i den charmiga orten Vilhelmina med ett besök på turistbyrån för att skaffa sig kartor och broschyrer. Sen fortsätter man till Saxnäs, Klimpfjäll, Stekenjokk, Stora Blåsjön, Jormvattnet, Gäddede och Strömsund. Den sträckningen blir 37 mil och fördelas på ungefär 5 dagar. Då hinner man stanna och titta på sevärdheter som är utmärkta längs vägen. På vissa ställen är man bara några kilometer från norska gränsen. Vi utmanade inte gränskontrollen i dessa coronatider.

Klimatet är hårt och vägen på fjället är bara öppen från 6 juni till i början av oktober då snön redan har börjat falla.

Stekenjockplatån har en av Sveriges högst belägna farbara vägar på 876 m över havet och är en av få platser där man kan köra bil upp på kalfjället. Anledningen till att det går en väg dit är att Boliden har haft en gruva mitt på platån där man brutit stora mängder guld, silver, koppar och zink. Då hölls vägen öppen året runt, personalen inkvarterades i Saxnäs en bra bit bort och man fick använda Europas största snökanon eftersom det blir upp till 6 meter snövallar. Nu är gruvan nerlagd och borrhålen vattensänkta men det pågår diskussioner om att öppna upp igen till stor förtret för samerna vars renar betar här delar av året.

Det finns ett antal vattenfall som man kan besöka; det största är Hällingsåfallet med en 800 meter sänka som lär vara Europas längsta och ett fall på 43 meter. Gaustafallet är ett annat som var inspelningsplats för en scen i Ronja Rövardotter. Längs vägen finns även Sveriges längsta grotta; Korallgrottan.

Trappstegsforsen är också en spännande vattenformation.

Fatmomacke eller Faepmie på samiska är ett spännande stop. Det är en speciell plats dit samerna redan på 1700-talet kom för bröllop, dop och begravningar. Här finns ett 80tal kåtor och ca 20 stugor som alla är privatägda. Även en vacker kyrka har byggts på platsen och dopfunten är gjord av en stubbe:). Än i dag är det en mötesplats för samerna på midsommar.

Denna stuga ovan delades av prästen och polisen:)

Man blir djupt berörd av naturen som är sagolik överallt. Vi har badat i kristallklara sjöar och vattendrag som varit allt från 14 till 20 grader kalla. Det lär även gå att fiska men reglerna är lite krångliga och vattendragen ofta rätt grunda så inte helt enkelt att hitta bra fiskeställen. Vi har stannat överallt längs vägen där vi sett en fin plats.

Det blev mycket kaffe och luncher med helt sagolik utsikt. Vi parkerade inte på ställplatser eller campingplatser som många verkar göra utan vi hittade våra egna pärlor.

På vägen hem besökte vi Hembygdsmuseet i Strömsund med jätten Jorm ur Dunderklumpen (Beppe Wolgers kom härifrån) och lite andra vackra platser. Det är otroligt remote när man åker från Strömsund ut till kusten – endast ett fåtal hus ser man men vi hamnade i Graninge Bruk med 3-4 STORA antikloppisar med säkerligen rätt dålig omsättning. Ett antal stora och vackra Norrlandskyrkor har vi sett och undrat över hur många som numera besöker dem.

Totalt åkte vi knappt 200 mil i sakta gemak. En stor upplevelse i magisk natur och mitt i det samiska kulturlandskapet. Har man tur stöter man på en betande renhjord. Och tom en björn kan man se om man har tur eftersom området runt Strömsund är Sveriges björntätaste. Att färdas genom det inre Norrland känns som en annan värld/ett annat land med helt andra livsbetingelser. Vägen skulle kunna marknadsföras mer och bättre men det kanske vi ska vara tacksamma för.

Om man vill läsa på är wildernessroad.eu bäst.

Aug 2020

M. Klint